Om Aromaterapi


Lavendeloljan är handgripligt förknippad med den moderna aromaterapins födelse. Aromaterapin kan ses som en återhämtning av kunskaper som höll på att glömmas bort under 1900-talet. Aromaterapin utvecklades i tre steg: av en parfymör, en läkare och en skönhetsexpert. Termen Aromaterapi skapades på 1920-talet av en fransman, Rene-Maurice Gattefossé. Idén föddes i hans laboratorium – familjen sysslade med parfymeri: Unge Gattefossé råkade bränna sig och doppade reflexmässigt handen i ett kärl med lavendelolja. Skadans oväntat snabba läkning satte honom på spåret och 1937 gav han ut den första boken i ämnet, Aromathérapie. Nästa steg togs av en annan fransman, läkaren Jean Valnet. Han hade med framgång experimenterat med eteriska oljor i sårbehandling under andra världskriget och fortsatte använda dem i sin praktik efter kriget, nu även invärtes. Rönen publicerades i	aromaterapins bibel Aromathérapie 1964. Samma år avled Marguerite Maury, österrikiska verksam i Frankrike, där hon överfört Gattefossés idéer till praktiken på sin skönhetssalong. 1961 utgav hon Le Capital Jeunesse om sina behandlingar. Hon flyttade därefter till England och lyckades där popularisera aromaterapin. Det var framför allt den spirande new age-rörelsen som tog Maurys idéer till sig, först förmedlade av engelsmannen Robert Tisserand i 70-talsboken The art of aromatherapy. Tisserand grundade också det första framgångsrika företaget på området. Aromaterapins tekniker är flera – eteriska oljor kan andas in, tas i badet, läggas på i kompress, tillsättas hudvårdsprodukter eller masseras in. Verkan är inte bara lokal (t. ex. avslappnande på musklerna) utan man tar också med i beräkningen att oljorna då de tas upp genom huden och luktorganen påverkar hela det fysiska och psykiska systemet i ett komplicerat samspel.	Massage kan vara en viktig och behaglig del av behandlingen men den är ingen förutsättning. Luktämnena som sådana har effekter och detta oavsett om vi känner dem eller inte. Doftterapi är inget nytt, inte heller användningen av örter, eteriska oljor eller massage. Aromatisk terapi som helhetsbehandling är däremot en 1900-talsnyhet. Den prövas rätt friskt ihop med allehanda ”alternativa” och ”traditionella” läkemetoder med ”holistiskt” synsätt hämtade från världens alla hörn. Till och med för att vara en komplementär behandlingsform är aromaterapin ovanligt heterogen, praktiserad utifrån otaliga skilda synsätt och på många skilda områden från skönhetsvård och idrottsmassage till friskvård och marknadsföring men sällan sjukvård.